- Gloria, kom nu! , ropade Jenna från vardagsrummet.

Jag låg och stirrade i taket och gruvade mig för att träffa Niall.

Jenna kom in i rummet och ställde sig vid dörren.

- Du kan inte ligga där inne hela dagen.. Förr eller senare kommer du i alla fall träffa han. , sa hon och suckade.

Jag tittade på henne men vände snabbt blicken upp mot taket igen.

Hon hade rätt i det hon sa, jag kommer hur som helst träffa han igen. På något sätt eller vis.

Jenna stod fortfarande kvar och tittade på mig.

- Nu, gloria. , sa hon i ett försök att låta bestämd.

Jag suckade och ställde mig upp för att leta fram något att ha på mig.

- Bra, jag går ner till matsalen. Skynda dig, det stänger snart. , sa hon.

- Mm visst.. , mumlade jag.

Jag drog fram ett par jeans och en stickad svart tröja, enkla vardagskläder.

Jag gick ner i matsalen och började plocka min frukost. När jag vände mig om för att söka Jenna såg jag en vinkande hand. Liam. Bredvid han satt Jenna, och även resten av killarna.

"Perfekt, tack så himla mycket Jenna."

Jag satte mig på en stol bredvid Harry och försökte att inte verka besvärad på något sätt av Niall's sällskap.

Självklart verkar killarna redan veta eftersom dom tittade på mig, sen på Niall och sen tillbaka på mig.

- Goodmorning Glora! , sa Harry

-  Morning. , sa jag och försökte le.

Han granskade mig noga innan han fortsatte prata normalt med dom andra.

Killarna började plocka ihop sina saker och ställde sig upp.

- Sorry, we have to go to the studio. See you later. , sa Liam och log.

- Yeah sure. , svarade Jenna.

Jag tittade upp på dom och log innan dom gick.

- Var du tvungen att sätta dig här?.. , sa jag när dom var ur synhåll.

- Men Gloria, du kan ändå inte undvika han. Jag sa ju det. , sa hon.

Jag suckade tungt.

- Är du klar? , frågade hon.

Jag nickade och ställde mig upp för att gå och lämna min bricka.

- Jag förstår fortfarande inte problemet med Niall. , klagade hon.

Jag stannade och vände mig om mot henne.

- Problemet är inte han.

Hon tittade oförstående på mig.

- Problemet är mina känslor för han. , sa jag och forsatte gå.

Jag har alltid haft svårt för att binda mig och ingå relationer. Direkt när jag börjar få känslor för någon säger jag upp kontakten, utan att riktigt förstå varför.

Jag gick i förväg från Jenna, jag orkade inte prata mer. Jag kan ta mina beslut själv utan att någon tjatar.

Jag rundade hörnet i korridoren när jag såg någon stå där. Jag tittade upp och blev iskall när jag såg vem det var.

- Hey.. , sa Niall.

- Hi..

- Why are you not talking to me? , frågade han.

Jag visste inte hur jag skulle besvara frågan, jag blev tyst och tittade bara på han.

- You didn't even look at me at the breakfast.

Jag hörde fotsteg bakom oss så jag vände mig om och såg Jenna komma. Hon stannade upp och tvekade för någon sekund innan hon sen fortsatte, hon sa ett kort "hello" till Niall innan hon sen gick in på vårat rum.

Han vände blicken mot mig igen.

- Is there something wrong with me? , frågade han.

- No! It's not you! I just... I'm kinda afraid to fall in love..

- Why?

- I've always been..

- So you don't want to talk to me anymore? , man kunde se smärtan i han när han sa det.

- Don't say that!

- But you didn't want to fall in love with me?

- Maybe it's too late. , sa jag.