Dare to dream - Del 2
Glorias perspektiv
Zayn tittade upp på oss och log.
- Yeah?
Det var till en början svårt att förstå att jag stod mittemot han, en av mina största idoler.
"Sånt här händer bara i drömmar" , tänkte jag, "det kan inte vara på riktigt"
När vi båda hade hämtat oss och faktiskt förstått att det var verklighet började vi överösa han med frågor.
Han berättade att dom ska vara i Sverige 2 veckor framåt för att spela in några låtar till deras nya album.
Vi stod och pratade om allt mellan himmel och jord ett bra tag.
- Do you wanna come to our room and meet the other boys? , frågade han efter ett tag.
Jag och Jenna tittade glatt på varandra.
- Yeah, of course! , svarade jag.
Zayn gjorde en gest att vi ska följa efter honom. Vi stannade utanför rum 327 vilket låg i samma korridor som vårt rum. Han öppnade dörren och vi följde efter han. Dom första jag lade märke till var Liam och Louis som satt och spelade TV-spel och skrattade högljutt med varandra. I soffan bredvid satt Niall och Harry och hejade på.
- Look what I found in the hallway! , sa Zayn till killarna.
- OOH swedish girls! , sa Harry och flinade.
TV-spelen pausades och killarna kom fram för att hälsa. Vi fick varsin kram innan dom bad oss att sitta ner.
- So, where are you from? , frågade Niall.
- Gothenburg. We're here on vacation. , svarade jag.
- For how long?
- One week.
- Oh, did you arrived today? , den här gången var det Louis tur att fråga.
- Yeah.
- So did we. , sa Liam.
Vi fortsatte prata länge, och på något sätt var det som om vi hade känt varandra i flera år. Det gick så lätt att prata med dom och vi alla hade ungefär samma humor. Klockan var vid 5-tiden när vi gick till vårat rum, och aldrig hade jag varit lyckligare än då.
Jenna's perspektiv
Det var den bästa kvällen i hela mitt liv, det var som en dröm, Gloria var tvungen att nypa mig i armen flera gånger så att jag verkligen förstod att det var verklighet.
Louis och Harry följde med oss till vårat rum
- So, this is our room, sa jag
Louis och Harry tittade på oss och log.
- Good night, sa Louis och gav oss varsin kram.
- I really hope we gonna see eachother again, sa Harry och kramade oss.
- We will, sa jag med ett leende.
- Gaah, that smile, sa Harry och skrattade.
Jag blev alldeles varm inom mig, det kändes som om jag bara ville hoppa omkring och skrika av lycka, men då skulle jag framstå som ett galet fan, och jag vill vara mer än ett fan.
Jag bara log ännu mer, det krävdes mycket för att första mitt leende just nu.
Dom kramade oss en sista gång innan dom gick till deras rum.
Jag och Gloria gick in på vårat rum, vi la oss i sängen och pratade om allt som hade hänt, det var som en dröm som gick i uppfyllelse, jag förstår inte hur jag kan förtjäna den här lyckan? Jag vill aldrig att den här kvällen ska ta slut. Jag är så lycklig.
Kommentarer
Trackback
