Jag var väldigt ivrig inför middagen med killarna. Efter frukosten gick jag och Jenna direkt upp på vårat rum och gjorde oss klara även om det var flera timmar kvar. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att det här händer, att vi får äta middag med dom, hänga hemma med dom, prata med dom, att vi alls får träffa dom. Jag vet att det finns så himla många tjejer som skulle kunna dö för att få vara mig nu, så jag ska bara njuta av den här veckan fullt ut.

Jag blir avbruten i mina tankar av Jenna som undrar om jag har lånat hennes mascara.

- Nej, jag har inte lånat din mascara. Den ligger på ditt sängbord. , sa jag.

- Jaha, tack. , svarade hon och sprang iväg för att hämta den.

Jag försökte koncentrera mig på sminkningen, ville ju vara fin till middagen. Allt var tvungen att vara perfekt.

Senare satt jag och Jenna i soffan på rummet och svamlade om allt det här, vi försökte föreställa oss hur konversationerna kommer se ut vid middagen som man alltid gör, men aldrig blir det som man tänkt att det skulle bli, utan helt tvärt om. Mitt i allt skratt knackar det på dörren. Vi båda hoppar till, springer till spegeln och piffar till våra frisyrer innan jag går fram och öppnar dörren. Där stod Liam och log brett.

- Hi, are you ready? , frågade han

- Yeah, we've been waiting for you. , sa jag och log tillbaka.

- Oh, we've been in the studio till now. , förklarade han.

- It's okay, I understand. This is gonna be a busy couple of days right? , sa jag.

- Yeah.. , sa han.

Jenna kom in i hallen.

- Hi Liam! , sa hon med ett leende på läpparna.

Han sken upp och hans ögon strålade av lycka.

- Hi jenna! , svarade han henne.

Vi tog på oss skorna och gick ut i korridoren där resten av killarna satt och väntade på några stolar.

Vi hälsade på varandra och sen började vi gå mot restaurangen som låg några kvarter bort.
På vägen gick vi alla tillsammans i en klunga och pratade och skrattade, allt blev så himla mycket roligare när man var med dom.

Väl framme på restaurangen gick Louis och beställde ett bord för sju och en servitris kom och visade oss var vi fick sitta. Vi satt ute på en ballkong med utsikt över vattnet och solnedgång.
 Jag satt på kanten närmast ballkongräcket med Niall vid min sida.

- It's a beautiful night. , sa han.

Jag vände mig mot han och log.

- Yeah, it is. , sa jag.

- And so are you. , han log och tittade in i mina ögon. Jag smälte inombords, visste inte vad jag skulle säga, det enda jag visste var att jag var så himla himla lycklig och allt kändes så rätt, som i en film. Ingenting kunde sabba det här nu.